År 2020 fick min syster ett tips från en arbetskollega om en aktie. Jag minns inte exakt vilket bolag, men det var ett av de där populära namnen från återhämtningen efter pandemikraschen. Aktien hade fördubblats på två månader. Min syster ringde mig och frågade om hon skulle köpa. Jag sa nej, eller åtminstone “vänta”, och jag försökte förklara varför. Hon köpte ändå, två veckor senare, för 30 procent högre kurs än när hon ringde mig. Sex månader senare hade aktien tappat halva sitt värde.
Det här är inte en historia om att jag var smartare än min syster. Hon är en klok person, betydligt bättre läsare av människor än jag är. Det är en historia om att FOMO — Fear Of Missing Out — är en av de starkaste krafter som verkar på en småsparare, och att den slår även rationella, läskunniga, vältränade personer. Det är därför den är så farlig.
Vad FOMO egentligen är
FOMO i finansiell kontext handlar inte primärt om information. Det handlar om social positionering. När människor i din omgivning — kollegor, släktingar, vänner — tjänar pengar på något, väcks en oro inom dig att du är på väg att hamna efter. Det är en evolutionärt djup respons. Att hamna efter i en grupp på savannen kunde betyda att man inte fick mat, inte fick partner, inte överlevde. Hjärnan reagerar på social marginalisering som om det vore en överlevnadshot, vilket på sätt och vis det historiskt också var.
Problemet är att den responsen är fullständigt frikopplad från om beslutet att köpa är rationellt eller inte. Du kan veta — på en helt intellektuell nivå — att aktien i fråga är övervärderad. Men känslan av att “vara den enda som inte är med” överröstar logiken. Och om det dessutom finns en historia kring tillgången (“blockchain förändrar finansvärlden”, “AI är den största revolutionen sedan internet”), då har du fått raketbränsle åt rädslan.
Historiska exempel där FOMO drev finalen
Det finns ett mönster som upprepar sig genom hela börshistorien, och det är värt att studera. En tillgång eller ett tema får en initial uppgång baserat på något verkligt — en ny teknologi, en demografisk trend, ett genuint innovativt bolag. Den initiala uppgången är ofta välmotiverad och de tidiga investerarna gör vinster.
I nästa fas växer intresset. Mediabevakningen ökar. Fler människor — inklusive sådana som normalt inte intresserar sig för aktier — börjar prata om tillgången. Detta är fortfarande inte irrationellt; det är så uppmärksamhet sprids.
I den tredje fasen blir berättelsen självförstärkande. Tillgången stiger för att den har stigit. Folk köper inte längre för att de har analyserat fundamenta utan för att de har sett andra köpa. Det här är den klassiska FOMO-fasen, och det är då kursen ofta dubblas eller tredubblas igen, mycket snabbare än under de tidigare faserna.
I den fjärde fasen vänder det. Plötsligt och utan tydlig anledning. När den första kraftiga nedgången kommer säger media att “fundamenta är fortsatt starka” — vilket de oftast är, för tillfället. Men nedgången fortsätter, eftersom prissättningen aldrig egentligen baserades på fundamenta utan på köparnas förväntningar om andra köpare.
IT-bubblan 1999–2000 följde det här mönstret nästan exakt. Pets.com, Webvan, eToys — bolag utan vinst, ofta utan affärsmodell, värderade till hundratals miljarder dollar. Och taxichaufförer som rekommenderade aktier till sina passagerare. När kraschen kom föll Nasdaq Composite med 78 procent från sin topp. Många av bolagen försvann helt.
Kryptobubblan 2021 är en yngre variant. Bitcoin nådde nästan 69 000 dollar i november 2021 och föll till runt 16 000 ett år senare. Många altcoins — mindre kryptovalutor — föll 90–95 procent. Det fanns reella innovationer under ytan, men prissättningen drevs huvudsakligen av FOMO och momentum, inte av användning.
Den svenska First North-marknaden 2020–2021 är ett tredje exempel, mindre uppmärksammat men nog så instruktivt. Småbolag inom el, batteri, vätgas och liknande tema-relaterade områden steg ofta 500–1000 procent, drivet i stor utsträckning av retail-investerare som upptäckte börsen under pandemin. Vid skrivande stund handlas många av dessa bolag på en bråkdel av sina toppnivåer.
Varför FOMO är så svår att stå emot
Det räcker inte att veta att FOMO finns för att inte påverkas av den. Det är något jag missförstod tidigt i mitt eget investerande. Jag trodde att om jag bara läst tillräckligt mycket om beteendeekonomi skulle jag vara immun. Det är jag inte. Ingen är det. Skillnaden är att jag idag känner igen känslan när den dyker upp, och har system som hjälper mig att inte agera på den.
En del av det är fysiologi. Hjärnan släpper dopamin när vi förväntar oss belöning, och det är samma system som aktiveras när vi ser en aktie stiga och fantiserar om att äga den. Det är inte bara metaforiskt belönande att tänka tanken — det är kemiskt belönande. Att inte handla, å andra sidan, ger ingen dopaminbelöning alls. Det känns som ingenting, vilket är värre än det låter.
En annan del är social media. Algoritmer favoriserar engagerande innehåll, och inget engagerar mer än stora vinster eller stora förluster. När du scrollar på Twitter eller Reddit ser du alltid bilder på folk som tjänat enorma summor — aldrig bilden på majoriteten som förlorat. Det är survivorship bias i realtid, och den distorderar din uppfattning om vad som är möjligt.
Hur jag själv hanterar det
Min första försvarslinje är månadssparande på autopilot. En del av min månadslön går automatiskt till en globalfond och en del till min ISK för aktier. Den allokeringen är inställd och jag justerar den högst en gång om året. Det betyder att jag automatiskt köper när det är dyrt, när det är billigt och när det är i mitten. Jag undgår timing-frågan helt för den delen av kapitalet.
Min andra försvarslinje är en väntetidsregel. När jag känner impulsen att köpa något jag inte tidigare följt — väcker den klassiska FOMO-signalen — har jag en regel om att vänta minst två veckor innan beslut. Under den tiden får jag läsa allt jag vill om bolaget, sektorn och marknaden. Om jag efter två veckor fortfarande vill köpa, och kan motivera varför oberoende av kursrörelsen, då får jag göra det. Oftast har impulsen ebbat ut långt innan dess.
Min tredje försvarslinje är minimering av brus. Jag har avinstallerat Avanza-appen från telefonen och loggar in via dator några gånger i månaden. Twitter och Reddit besöker jag sällan numera; samtalen med vänner kring börsen håller jag generella. Det här låter spartanskt, men det är inte askes — det är skydd mot impulser jag vet att jag har.
Min fjärde och kanske viktigaste är att jag på förhand bestämt vad jag vill äga. Min portfölj har en logik: investmentbolag som bas, kvalitetsbolag i en handfull sektorer, indexfond som global exponering. När någon ny aktie i ett nytt tema dyker upp i nyhetsflödet är min första fråga inte “borde jag köpa den?” utan “passar den in i min plan?”. Svaret är oftast nej, och då är beslutet redan fattat.
Den obekväma sanningen
FOMO blir aldrig helt borta. Den blossar upp varje gång marknaden uppvisar en stark trend. För mig blossade den senast upp under AI-rallyt 2023, och igen under några kortare faser sedan dess. Jag har då och då hängt med i någon ny position, oftast i lagom skala och med en planerad exit. Men jag har också suttit på sidan av rörelser som visat sig vara historiskt stora. Det irriterar mig fortfarande, om jag är ärlig.
Det är en del av priset för att hålla en disciplinerad strategi. Du missar några av de största raketerna. Men du undviker också de stora kraschen som följer efter dem. Över ett decennium är nettoresultatet i mitt fall positivt — och, vilket är minst lika viktigt, jag har sluppit mycket av den stress som följer med att hänga med i det dagliga jagandet.
Det här är värt att internalisera: din långsiktiga avkastning på börsen kommer inte bestämmas av de affärer du gör i euforifaser. Den kommer bestämmas av att du inte gör de mest destruktiva affärerna i euforifaser. Skillnaden låter liten — den är gigantisk.
För en bredare genomgång av de mekanismer som ligger bakom FOMO och dess släktingar, läs Varför vi köper dyrt och säljer billigt — psykologiska fällor på börsen.
