För några år sedan ägde jag en aktie som jag var helt övertygad om var underprissatt. Jag kommer inte gå in på vilket bolag — det är inte poängen — men jag minns hur jag varje morgon scrollade igenom nyhetsflödet och bara registrerade artiklarna som stödde min tes. Negativa nyheter klickade jag förbi. Negativa kommentarer i forum avfärdade jag som “FUD” (fear, uncertainty and doubt). Negativa analytikerrekommendationer förklarade jag bort som “kortsiktiga”.
Aktien föll med över 60 procent under det följande året. Bolaget var inte värdelöst, men det var långt ifrån så undervärderat som jag intalat mig. När jag i efterhand gick tillbaka och tittade på vad jag faktiskt läst under perioden insåg jag att informationen hade funnits där. Flera respekterade analytiker hade skrivit kritiska analyser jag inte ens öppnat. En kvartalsrapport som visade vikande marginaler hade jag tolkat som “tillfälligt brus”. En ledningsförändring som var en tydlig varningssignal hade jag ramat in som “positiv förnyelse”.
Det här är confirmation bias. Och det är en av de mest universella och svårhanterade kognitiva snedvridningarna som finns. Den slår alla, från förstagångssparare till nobelpristagare i ekonomi.
Vad confirmation bias är, kort
Termen myntades av den brittiska psykologen Peter Wason 1960. Han designade ett experiment där deltagare fick siffrorna 2, 4, 6 och blev ombedda att hitta regeln bakom serien genom att föreslå egna sekvenser. Försöksledaren svarade bara ja eller nej. De flesta deltagare bestämde sig snabbt för att regeln var “jämna tal som ökar med två” och föreslog enbart sekvenser som följde den hypotesen — 8, 10, 12. Eftersom svaren bekräftade tesen blev de allt säkrare. Men den faktiska regeln var “tal i stigande ordning”. Något som de aldrig hade upptäckt eftersom de aldrig testat en sekvens som motbevisade deras tes.
Det här är confirmation bias i destillerad form. Vi söker bevis som stödjer våra hypoteser, inte bevis som motbevisar dem. Och eftersom vi systematiskt undviker motbevis blir vi allt mer säkra på fel slutsatser.
På börsen blir det dyrt
Aktiebeslut är kanske den arena där confirmation bias är mest destruktiv för privatpersoner. Skälen är flera. Beslutet om köp är ofta gjort tidigt — du har bestämt dig efter att ha läst en artikel eller pratat med en bekant. Efter beslutet aktiveras post-decision rationalization: hjärnan jobbar för att rättfärdiga det val du redan gjort, snarare än att kallt utvärdera om valet var rätt.
Det betyder att du nu söker information selektivt. Det finns enorm mängd information tillgänglig om vilket bolag som helst — och du kommer alltid hitta tio artiklar som stödjer ditt köpcase, även om bolaget objektivt sett borde säljas. Du läser dem. Du delar dem. Du blir säkrare. Och hela tiden hopar sig motargumenten du inte läste.
Effekten är extra stark när positionen är stor. Att erkänna att man har fel om något som utgör 3 procent av portföljen är emotionellt smärtfritt. Att erkänna att man har fel om något som utgör 30 procent är som att tappa självbilden. Hjärnan agerar därför ännu hårdare för att skydda dig från obekväma fakta, och du filtrerar information ännu mer aggressivt. Det är därför stora positioner kollapsar oftare än små — inte för att stora positioner är farligare i sig, utan för att vi inte vill se varningssignalerna.
Sociala medier förstärker biaset
Det här är inte en text om sociala mediers påverkan, men det går inte att helt undvika ämnet. Algoritmer är designade för engagemang, och inget engagerar mer än innehåll som bekräftar dina åsikter. Om du har följt fem konton som är bullish på en aktie kommer algoritmen erbjuda dig fler. Om du har sökt på en aktie i positiv kontext kommer den föreslå relaterade positiva sökningar. Hela informationsmiljön anpassas till din befintliga uppfattning.
Det här fenomenet kallas ibland filterbubbla eller ekokammare. På börsen är effekten särskilt påtaglig i forum som Reddit (r/aktier eller wallstreetbets), Twitter (vissa skribenter), och kommentarsfält hos Avanza. Folk samlas i grupper med samma uppfattning, förstärker varandras tes och börjar uppfatta motargumenten som irrelevanta eller fientliga.
För några år sedan fanns det en community av småsparare som var övertygade om att en viss svensk småbolagsaktie skulle bli “nästa stora vinnare”. De tusentals inläggen var i stort sett alla positiva, kritiker bemöttes med spott och fjäsk. Bolaget gick i konkurs 18 månader senare. De hade läst allt det positiva som skrivits om bolaget — och inget av det kritiska.
Praktiska metoder för att motverka det
Det finns inget knep som eliminerar confirmation bias. Men det finns metoder som dokumenterat minskar dess inverkan på beslutskvaliteten.
Den första och viktigaste är vad jag kallar bear-case-läsning. När jag bestämt mig för att jag är intresserad av en aktie söker jag aktivt upp de mest övertygande negativa argumenten innan jag köper. Jag läser short-investerares teser om bolaget — Hindenburg Research, Muddy Waters och andra som specialiserat sig på att hitta bolag de tror är felvärderade negativt. Det är inte alltid de har rätt, men deras analyser är ofta de mest tankeväckande. Om jag efter att ha läst bear-caset fortfarande tycker bolaget är ett köp har jag åtminstone fattat ett bättre informerat beslut.
Den andra är pre-mortem. Tekniken kommer från psykologen Gary Klein och innebär att man innan beslut föreställer sig att det blivit fel. “Det är två år från nu och denna investering har varit en katastrof. Varför?” Genom att tvinga hjärnan att aktivt generera felscenarier får man fram svaga punkter som annars hade glömts bort. Det är häpnadsväckande hur ofta man själv hittar avgörande svagheter när man bara tar 20 minuter att verkligen försöka.
Den tredje är en motpart som utmanar. Charlie Munger sa ofta att han och Warren Buffett byggt Berkshire Hathaway genom att medvetet motbevisa varandras idéer. Om du har en sparkamrat eller släkting som tar börsen seriöst, etablera en kultur där ni utmanar varandras innehav. Inte för att vara obekväm, utan för att hjälpas åt att hitta blinda fläckar.
Den fjärde är att skriva ner sälj-kriterierna i förväg. När jag köper en position dokumenterar jag två saker: vad är investeringstesen, och under vilka omständigheter har tesen blivit fel? Det andra är det avgörande. Om tesen är “Bolaget kommer öka EBITDA-marginalen från 12 till 18 procent inom tre år”, då är sälj-kriteriet “om marginalen efter två år står stilla eller fallit, säljer jag oavsett kursnivå”. Skrivet i förväg blir det objektivt. Skrivet i affekt blir det rationaliserat.
Den svåra biten är att inte tro att man är immun
Det jag insett efter tolv år som småsparare är att den farligaste fasen är när man tror att man har lärt sig något. Du läser om confirmation bias, känner igen den, och tror att medvetenheten räcker. Det gör den inte. Forskningen är ganska entydig: även människor som känner till confirmation bias och vet att de utsätts för den är i princip lika påverkade av den som de som aldrig hört talas om den. Insikten är inte ett skydd. Strukturerna är det.
Det är därför jag har regler, mallar och rutiner snarare än att förlita mig på att jag “tänker rätt”. Hjärnan är opålitlig under press. Det är då besluten fattas, och det är då man behöver något annat än sitt eget omdöme att luta sig mot.
För en bredare genomgång av psykologiska fällor på börsen, läs Varför vi köper dyrt och säljer billigt. Och för en närliggande mekanism — den känsla som driver oss in i högt prissatta tillgångar — se FOMO på börsen.
